Killar

Det här var kul! Jag snodde inlägget rakt av från Karolina Lassbo. 
Läste hennes blogg varje dag en tid. Nu skulle jag bara kolla om hon fortfarande skrev. På en gång kom jag på varför jag läste den dagligen.

1. Den efterhängsna typenDenna människa har oftast i förväg fått veta av värdinnan eller någon annan gäst att det kommer finnas en singeltjej på festen som kan vara något för honom. Han har fått en länk till min blogg, läst min twitter och kollat upp var jag bor. Den efterhängsna typen kommer oftast till festen i tron att allt är klappat och klart. Han har redan planerat i sitt huvud att vi kommer gå hem ihop, äta frukost ihop, att vi kan äta middag ihop några kvällar den kommande veckan och att jag därefter kan träffa hans släktingar redan nästa helg, när hans syster har bjudit in till barndop. Den efterhängsna typen är så inne i sina redan färdiga planer att han inte alls är lyhörd för att jag inte alls är intresserad av honom. Att jag dessutom vill prata med andra människor på festen än just honom har han heller ingen känsla för. Han letar glatt och snabbt upp mig igen när jag lyckats mingla vidare, och undrar då var jag tog vägen.

2. Den märkliga typen
Redan när jag hälsat på honom och vi har pratat i ungefär 30 sekunder, oftast på initiativ av någon som vet att vi båda är singlar, märker jag att något är galet med denna man. Men jag kan först inte riktigt sätta fingret på vad det är. Antingen verkar han helt distanslös, snöar in på relativt märkliga samtalsämnen och har väldigt lustiga åsikter. Eller så förstår man ganska snart att hans sociala förmåga inte alls har utvecklats normalt, eller att han måste lida av en bokstavskombination eller flera. Att därefter få höra ”Ja, han är kanske lite märklig men väldigt trevlig” eller ”Ja, han kan uppfattas som något annorlunda, men han är väldigt snäll”, av tre olika personer som har träffat honom förr, det bådar inte gott och är knappast till hans fördel.

3. Den kräsna typen
Alt 1: Den ena versionen av den kräsna typen vet precis vad han vill ha. Han har länge väntat på att hans livs kärlek, och den för honom rätta kvinnan, ska uppenbara sig. Genom ett trollslag ska amors pilar slå som en gong-gong i hela kroppen och tiden ska stanna när han möter hennes blick. Han väntar alltså på att samma känsla ska infinna sig, som när han blev dödskär i Lisa på högstadiet. Ganska naivt, kan tyckas. Men att denna man är kvar i högstadietänket visar sig även genom att det är väldigt viktigt för honom att hans blivande flickvän har exakt samma musiksmak, klädstil och intressen som han själv, och att hon tillhörde samma stereotypa och likformade grupp av människor som han själv var en del av, när han gick på högstadiet. En före detta ”plugghäst” eller ”bimbo” kan ju inte vara tillsammans med en gammal ”indiepopare”.

Alt 2: Den andra versionen av den kräsna typen vet även han precis vad han vill ha. Han är intresserad av att hitta ett kuttersmycke som kan vara den fina flickan vid hans sida. Hon som gör hans killpolare gröna av avundsjuka när han visar upp henne. Den han letar efter och vill ha är en pinnsmal tjej med rådjursögon och glänsande långt hår, som ständigt ler och bara är vacker. Hon ska såklart dyrka honom, göra allt för honom och inte ha några egna åsikter. Hon ska helst arbeta som modell, hårfrisörska, servitris eller flygvärdinna. Starka, självständiga tjejer med karriär och egna åsiker göra sig icke besvär. Detsamma gäller tjejer med ett BMI över 20 och som inte ens har gått till final i Fröken Sverige.

4. Den desperata typenVad som helst funkar och är godtagbart för denna man, bara hon är tjej och mer eller mindre singel. Ålder, utseende och i vilken stad hon bor verkar inte alls spela någon roll. Problemet med den desperata typen är att han alltid går ut för hårt i sitt raggande och är alldeles för påstridig. Han är inte bara den efterhängsna typen. Han lyckas även visa ganska tydligt att han är heldesperat och tar vad som helst, bara han slipper leva ensam eller hittar någon att mer regelbundet ligga med. Egentligen är den desperata typen kanske en bra människa. Hans intensiva och framfusiga jakt skrämmer dock bort vem som helst, även en thailändska som främst vill ha tak över huvudet eller ett svenskt medborgarskap. Man känner även igen den desperata typen genom att han kan bli ganska sur, arg, ledsen eller rent av aggressiv när man tackar nej till hans andra bjudshot. För tackar nej, det gör man.

5. Den nyseparerade typen
Fas 1: Lycklig och lättad över att äntligen få slippa sin trista, gnälliga fru, eller den bråkiga relationen med sambon, beger sig den nyseparerade typen ut på singelmarknaden med väldigt höga förväntningar. Han har en egen uppfattning om att alla stackars singeltjejer som fortfarande inte har hittat någon nu ska bli överlyckliga när det helt plötsligt kommer en charmig och stilig man ut på marknaden. Nytt, fräscht kött, med andra ord. Tjejerna kommer slåss om att få prata med honom, tävla om att få träffa honom och stå på kö för att få ligga med honom. Det är det han tror i alla fall. Att hans preferenser och fingertoppskänsla för dejtingregler är ca 15-20 år gamla och att hans självgoda och småkaxiga övertro på sig själv är ganska motbjudande, det verkar han tyvärr inte fatta. I alla fall inte de första månaderna, innan han kommer in i fas 2.

Fas 2: Den nyseparerade typen från fas 1 kommer snart till insikten att singellivet inte riktigt var som han förväntade sig. Det var inte det enklaste att få kontakt med kräsna singeltjejer som blivit allt för bekväma i sitt singelliv som starka, självsäkra och självförsörjande individer. Tjejerna står knappast på kö och han tvingas lära sig nutidens dejtingregler för att över huvud taget kunna komma till en andra dejt. Han märker även ganska snart att det på fester och kalas inte finns så många singeltjejer över huvud taget. Alla är där i par och de få singeltjejer som finns är antingen väldigt kräsna eller inget för honom. Han inser även efter ett tag att det både är skabbigt och äckligt att ligga runt med 20-åringar från nattklubbslivet, att det inte ger honom något alls, samt att internetdejting bara är tidsslöseri. Det enda han nu vill är att skaffa ett nytt fast förhållande med en stabil, glad och trevlig tjej, som inte lever på studiebidrag eller bor i en studentkorridor. Det är i detta läge som den nyseparerade typen övergår till att antingen bli ”Den efterhängsna typen”, ”Den kräsna typen” eller "Den desperata typen".

6. Den nöjda typen
Denna singelman trivs verkligen med sitt liv. Han har ett bra jobb, en fin bostad, tre fina barn från ett tidigare äktenskap och en stor ungängeskrets av killkompisar som också har barn. Visst tycker han det vore trevligt och roligt att träffa en kvinna ibland, men detta behov finns bara när han inte har barnen, såklart. Och detta under förutsättning att kvinnan då inte kommer i vägen för han och hans arbete, hans barns fritidsaktiviteter, läxläsning med barnen, föräldramöten, barnens skolresor, hans barns födelsedagar, släktmiddagar och hans aktiviteter med killkompisarna. När man träffar denna man på en fest, visst är det så att han anstränger sig för att vara trevlig och göra ett bra intryck. Han kan till och med vara flirtig eller ganska uppvaktande. Han vill även byta nummer, träffas och dessutom hålla kontakten via sms eller Facebook. Men en ny officiell flickvän eller en ny fru, det har han knappast något behov av.

7. Den homosexuella typen
Denna man anser själv att han är heterosexuell och marknadsför sig indirekt som det. Ofta blir man väldigt glad när man träffar den homosexuella typen eftersom han verkar både trevlig, stilig, normal, ordentlig och juste. Dessutom är han ju singel. Varningsklockorna börjar dock ringa när det framkommer att han är 33 år gammal och aldrig har haft en kärleksrelation som varat längre än tre veckor. Dessutom beklagar han sig över att han aldrig någonsin har varit kär i någon, att det är därför som det aldrig har funkat. Spiken i kistan kommer sen när han på fjärde eller femte dejten fortfarande verkar trivas hur bra som helst i mitt sällskap och vi har väldigt roligt ihop, men inte verkar det minsta intresserad av att sova över. Det är snarare så att han är helt skräckslagen inför det faktum att det ens skulle komma på tal. Och kommer det på tal så stammar han fram en halvbra ursäkt som han har på lager, och tiden därefter stoppar han helt och hållet huvudet i sanden och svarar inte ens på sms.